lördag 30 december 2017

40-tal i mitt 60-talshus

Hej på er mina bloggläsare där ute! Finns ni kvar? Senast jag hängde här på bloggen var i somras när stenprojektet i trädgården äntligen blev klart. Nu kastar jag mig in, så här i sista skälvande stunden av 2017.
Många av er "träffar" jag på instagram varje vecka men jag är osäker på om det finns några kvar här som inte har instagram. Finns du? Du får gärna ge mig en hint.

Bloggen ligger mig varmt om hjärtat och jag vill inte släppa den även om det är långt mellan inläggen. Projekt med före- och efterbilder brukar vara roligt att läsa, tycker jag själv, så därför är det just ett sådant inlägg som kommer idag.

Vi har bott i huset i drygt sju år nu och det sägs ju att saker och ting sker i 7-årscykler. Detta cykelfenomen smög i gång tidigare höstas då en ny kudde och lampa flyttade in i vardagsrummet. Nu har det spridit sig till en vägg i hallen där jag faktiskt redan när vi flyttade in hade idéer om just den väggsnutten där stringhyllan är uppsatt. Då var det dock enklast att måla den vit som resten av väggarna i huset. Mellandagarnas vila, samt att jag önskade mig hantverkshjälp i julklapp av maken, har gjort att vi nu skred till verket. Att tapetsera. Valet av tapet är ingen impulshandling - den har jag spanat in i drygt 10 år - så jag kan nog säga att jag är säker på att mitt val kommer att hålla länge för min smak!😄

Denna vy i hallen kanske ni känner igen...

...och även denna vy, kan jag tro
Maken som gör hantverket åt mig 💓
Tapeten då?
Jo, det är Mediterranea av den italienska designern Piero Fornasetti. Tapeten designade han i slutet av 40-talet och är ett svart-vitt grafiskt repeterande mönster av medelhavshus där vissa kupoler skimrar i guld. Stringhyllan lanserades faktiskt 1949 så nu kan man väl säga att de båda är i samklang med tiden.
Och dominoeffekten av tapetseringen kommer som ett brev på posten - kobran och de andra prylarna får avstå sina platser till förmån för mer passande...
Än så länge är det glest i hyllan, vilket känns befriande. Dessutom har jag tänkt att det är tapeten som får spela huvudrollen tillsammans med en stram och minimalistisk stringhylla. Vi får väl se hur länge det varar...
Stolen kommer jag att byta ut så småningom. En pall i krom och svart tror jag skulle harmonisera fint.


Nu vill jag önska er alla ett riktigt 
Gott Nytt År.

Cathrine 💖


måndag 31 juli 2017

Fortsättningen på semesterarbetet i trädgården

Ja, denna semester blev "sommaren vi valde att lägga tid på trädgårds- och husprojekt". Och det är inte fy skam det heller. En trädgård blir ju som bekant aldrig klar, vilket egentligen är själva grejen med trädgård (i alla fall för mig); att den erbjuder en plats för skapande och livgivande processer som aldrig sinar. En plats för livskvalitet och glädje. Även om det ibland innefattar tungt arbete och upp- och nedgångar i växtlighet och väder man inte styr över. Som livet helt enkelt.

Här kommer en bildberättelse från där jag slutade vid förra inlägget. Nämligen arbetet med gatstenen och skifferplattorna runt lavendelrabatten, och som nu fortsätter framåt i trädgården. Bered dig nedan på en bildkavalkad hur det såg ut under arbetets gång och hur det sedan blev.

Hit hade vi kommit för några veckor sedan
...sedan blickade vi framåt
Skifferplattorna ska lyftas och flyttas in mot mitten av gången och rosenbågen,
och gatstenen ska fortsätta att fylla ut området nedanför balkongen
Så vi kör på! Jag är stenframbärare och maken är stenläggare.
Vi passade även på att gräva ner ett rör som vi kan lägga elkabel i till utebelysningen på spaljén.
Åh, herregud hur det såg ut!
Belöningen kom dock så småningom...
Det var värt varenda minut, timma och vecka! Jag är så himla nöjd och lycklig över resultatet!

måndag 3 juli 2017

Äntligen igång med ett trädgårdsprojekt

Startskottet har gått för ett efterlängtat trädgårdsprojekt, nämligen att gräva fram och lyfta upp skifferplattorna, och fylla på med gatsten runt lavendelrabatten. Marken sjunker och gräset tenderar att växa över skiffret för att sedan ivrigt fortsätta sin väg in i rabatten. Något jag ogillar skarpt. Jag har länge längtat efter att få sätta igång detta projekt (läs: att maken ska få tid). Gatstenen har legat på hög och bara väntat på att få läggas!

Inte fint när det inte finns någon tydlig början och slut på rabatt och gräs och synd på de vackra skifferplattorna som knappt syns...
Och plötsligt händer det! Tid, lust och ork sammanstrålar.  Jag drar skottkärror till och från platsen och maken tar hand om de tunga lyften...
 ...och hantverket att lägga sten.


Och jag kan inte bli annat än imponerad av det fina arbetet han gör!

Fortsättning följer...

Önskar dig kära bloggläsare en fin början på juliveckan!

Cathrine

torsdag 1 juni 2017

Första juni

Insåg att det redan har gått en månad sedan inlägget den första maj - så då är det väl läge för ett nytt inlägg idag, den första juni när försommaren har gjort sitt inträde.

Jag blir lika häpen varje år när växtligheten sätter fart, det är liksom ingen hejd på den. Ena dagen knoppar det för att den andra dagen blomma. Jag får ofta känslan av att inte hinna med och det är jag nog inte ensam om. Vi är nog fler som vill stoppa tiden så här års.

Det största skådespelet i min trädgård nu är den gamla azalea-damen, full i knopp, och som fullständigt kommer att explodera i dagarna. Jag har sagt det tidigare år och säger det igen; egentligen gillar jag knoppstadiet bäst. Blommorna är fantastiska, men de är på gränsen - de svulstiga cerise-oranga som snart visa sig ska...




Men jag kan inte låta bli att älska dem i alla fall!

Ha det nu gott och fint i den ljusa försommaren!
Cathrine

måndag 1 maj 2017

Första maj

Äntligen kom den tillbaka - våren! Och äntligen - ett blogginlägg! Är ni några som fortfarande hänger kvar här hos mig trots mina sinande inlägg? Många av er "träffar" jag nästan dagligen på Instagram där ni också ser mig oftare än här. Trots det vill jag inte släppa bloggen, den ligger mig varmt om hjärtat på något sätt. Så jag fortsätter med några inlägg då och då och hoppas att ni hänger med.

Vilken första maj det har varit idag! Precis så som en första maj ska vara. Solen värmde och kaffet smakade gott i trädgården. Premiär för både utemöbler och vattenkannor som fick komma upp från källaren. Men eftersom våren har tvekat så länge finns det inte så mycket som har kommit upp i rabatterna än, tur då att det finns penséer - vårens hjälteblommor som klarade både snön och minusgraderna som kom i påskas. Nu hoppas jag att det är slut med det så att våren kan börja på riktigt!






Önskar dig en fin början på maj!

Kram Cathrine

måndag 3 april 2017

Årets loppisfynd

Av någon outgrundlig anledning har jag lyckats med att gå på loppis under två helger. Dessa besök resulterade bl.a. i att vasförrådet blev rejält uppdaterat. Inte mindre än tre vaser kom jag hem med! Det går ju bara inte för sig att gå förbi ett gediget hantverk. Den gröna runda är från Eda glasburk. En så kallad blomkula som är optiktblåst, antagligen på 30-40-talet. Eda glasbruk, som låg här i Värmland, var igång mellan 1835 och 1953. Den bärnstensfärgade vet jag inte varifrån den kommer men jag tycker att den liknar den från Eda.  Den är lite tunnare och "ränderna" går vertikalt i stället. Det är en fantastisk lyster i den.


Den andra gröna vet jag inte heller varifrån den kommer. Det är en tung och gedigen liten vas. Har faktiskt letat efter en sådan lite lägre och tjockare vas. Jag tycker att det är fint att korta ner vissa buketter så att de blir låga och bulliga i uttrycket.


Den andra helgen sprang jag på Signe Persson-Melins ugnsfasta formar från Boda Nova (formgivna på 70-talet). Fyra stycken med korkunderlägg i nyskick. En fynd jag inte heller kunde gå förbi..
Ja, just det. De blå ljuslyktorna fick också följa med hem.




Ja, nu har jag fyllt upp glasförrådet för detta år. Nu vågar jag inte gå på någon mer loppis på ett tag för då blir det trångt i skåpen...Men nu har ju trädgårdssäsongen börjat så jag lär inte hinna i alla fall!

Önskar dig en fin aprilvecka!
Cathrine


söndag 19 mars 2017

Den årliga vårliga pelargonförflyttningen

Då var jag här igen. I källaren. Med tvivlet. Med frågan: är det värt det? Men efter en snabb titt på tidigare somrars balkongbilder (här) så finns inget annat svar än JA, det är värt det. Trots allt arbete, höst och vår, bärandet upp och ner för trappar, städningen, omplanteringen - vill jag inte vara utan mina övervintrade pelargoner denna sommar heller. Ingen sommar utan mina pelargoner på balkongen. Så det är bara att börja bära upp dem två trappor till ljuset.



Häromdagen var jag på kommunens loppis i ett annat ärende och där uppenbarar sig den perfekta möbeln för ändamålet - en stabil rullvagn..


..med en utvikbar skiva..


...som gjord för alla pelargoner!


Tänk att springa på en sak dagen innan man behöver den! Inget letande och återbruk dessutom. Vardagslycka på hög nivå!


Och kvar i källaren, rester av en övervintring som för mig blir poesi för själen.


söndag 12 mars 2017

Sju nyanser av brunt

I helgen insåg jag vilken fotoabstinens jag under en längre tid lidit av när jag fann mig själv i trädgården iförd pyjamasbyxor och med kameran i handen. Det spelade ingen roll att det knappt fanns några färgglada vårlökar att fotografera. Solen sken, jag fick en förnimmelse av vår och allt, precis allt, var så vackert, så njutningsfullt, så mycket längtan!

Så håll till godo. Här kommer helgens exposé i brunt (med några inslag av gult och grönt)!